Blodläge – Johan Theorin

Våren har kommet til Öland og med den begynner sommergjestene å klargjøre sine hus og hytter. Gerlof Davidsson velger å flytte fra Marnäshemmet og tilbake til hytta som han og Ella hadde hatt sammen, og som hans døtre med familier nå bruker som sommerbolig. Gerlof begynner å kjenne på at døden nærmer seg, og vil ut av institusjonen som stadig gir ham denne påminnelsen. Og det er her ute ved alvaret at historien i Blodläge begynner. Det vil si begynner med slutten:

VALPURGISNACHT

Per Mörners vänsterhand var sönderbränd, hans revben var brutna och blicken blöt och suddig, men känseln i hans kropp fanns fortfarande kvar. Han kände bensinen som hälldes över honom, kände hur ljummen den var. Jämfört med den kalla kvällsluften var vätskan nästan varm, och den sved och brände när den rann ner i hans hår och in i de blödande såren i hans ansikte.

Det kluckade lugnt och rytmiskt från den höjda bensindunken. Sedan slutade det klucka, och den tomma dunken kastades åt sidan på kalkstenshällen.

 

Dette er altså de første to avsnittene i boken, og dette er kanskje den beste innledningen Theorin har skrevet så langt. Rett inn i historien og man blir fanget i intesiteten og de malende beskrivelsene av lukt, farge, lys, temperatur og følelser.

Bokens bakside røper følgende:

Våren har kommit till Öland. Vid kanten av det övergivna stenbrottet i byn Stenvik har två enorma lyxhus byggts under vintern. I skuggan av dem hukar stenhuggarnas vindpinade baracker.

I påsktid, när snön smält, flyttar nya invånare till stenkusten. En av dem är Per Mörner, som ärvt en gammal stenhuggarstuga och hoppas få vara ifred för sin hjärtlösa far. En annan är Vendela Larsson, uppvuxen på ön och tillbaka som vuxen med en enda önskan: att få möta älvorna på alvaret igen och be om deras hjälp. Här finns också den gamle skutkaptenen Gerlof Davidsson som återvänt till barndomsbyn för att njuta av vårsolen, kanske för sista gången.

Allt Gerlof vet om sina nya grannar är att de har byggt sina hus mellan trollen som sägs bo nere i stenbrottet och älvorna som dansar ute på alvaret. Gränslinjen mellan dem går vid det röda stråket i kalkstensklippan, blodläget, och det har alltid fört olycka med sig.

Mange historier svirrer rundt i boka. Hva er det med Per, som til stadighet prioriterer sin usympatiske og kyniske far fremfor sin dødssyke datter. Og Vendela – har hun virkelig kontakt med alvene, eller er det en virkelighetsflukt fra et trøblete samliv – god hjulpet av pillecocktail?

Som tidligere bøker er heller ikke denne en ren kriminalroman. Den er en miks mellom krim, relasjonsfortelling og naturmytisk fortelling.

Og språket! Som alltid lavmælt og vart fra Theorin, noe som står i skarp kontrast til bokas innhold – bl.a. pornoindustri, mordbrann, dødssyke barn og kamp mellom troll og alver.

For den som eventuelt er redd for at det overnaturlige og naturmytiske tar overhånd i Theorins fortellinger, kan jeg forsikre om at det gjør det ikke. Det ligger der som en mulig forklaringsvariabel og gir historiene en touch av autensitet og nærhet som understreker sårheten og svakheten til mange av Theorins karakterer.

Jeg gleder meg allerede til sommerboka, som formodentlig skal hete Rörgast. Theorin avslører litt om innholdet her.

Boka kommer på norsk med tittelen Blodleie 10. juni i følge Gyldendal Norsk Forlag. Jeg vil anta at prisen vil ligge på kr. 379,- da de to foregående, Skumringstimen og Nattefokk, lå på henholdsvis kr. 349,- og 379,-. Svensk utgave kan i skrivende stund kjøpes hos Capris.no for kr. 160,-. Her kan du også få e-bok eller div. lydbokutgaver.

 

 

 

Teaser fra Theorins svenske utgiver: